Ja, just nu jobbar vi för fullt med utställningen som ska skeppas till Luxemburg den 15. Trots att det börjar bli kort om tid så känns det ändå som det finns en rimlig chans att få med saker som måste åka container i 45 dagar, alla andra småsaker ha skjutits upp och får åka resväskor lite senare. Mitt i se sista dagarnas intensiva planering ska den som är huvudansvarig, vår handledare, passa på att ta en månads semester vilket gör att det hela känns lite mer oklart. Ansvaret är nu utdelat på 5 personer varav jag och Helena är två som har ganska mycket att hålla ordning på, men vi ska försöka se till att det blir båtutställning i Luxemburg i sommar. Alla som har vägarna förbi det lilla, lilla landet borde gå och titta på Bangladeshiska båtar, de är riktigt fina!
I torsdags kväll råkade vi hamna på en baul konsert tillsammans med ett gäng från den svenska ambassaden. Konserten var speciellt anordnad för oss och tog plats på någons tak långt in bland gränderna i Dhaka. När vi kom dit blev vi som vita placerade på första parkett och det hela inleddes med att en barnteater sjöng ett par sånger och spelade ett drama. Efter det tog ett antal baul musiker och sångare över. (Baul är folkmusik typisk för Bangladesh och jag tror Helena lägger upp ett smakprov på sin blogg i morgon) De skakade loss ordentligt och bjöd in publiken att vara med och dansa. Det bjöds på Bengaliska små plockrätter och vi fick blomkransar runt halsen. Kändes lite som Hawaii. Fram emot natten visade det sig att de även bjudit in en DJ som spelade hiphop-musik för att underhålla sina utländska gäster. Vi var nog inte hemma och i säng förrän två, halv tre vilket är den senaste kvällen hittills här borta.
Igår spenderade vi förmiddagen vid poolen på Nordic club, en vila vi var väl värda efter en hård arbetsvecka. Där ifrån tog vi, tillsammans med Kristin (praktikant på svenska ambassaden) och hennes två kompisar en MYCKET LITEN taxi till botaniska trädgården. Det var en lång, trång och svettig resa men det var skönt att vandra runt bland träden där ute och njuta av lugn och ro. Jag skulle väl inte vilja påstå att trädgården skulle kunna mäta sig med botansika hemma precis, men den var i alla fall grön och lummig. På marken sprang det runt några djur som såg ut om en blandning mellan en ekorre och en iller och högt uppe i träden hängde massor med fladdermöss och sov. Vi promenerade utefter gångvägen tillsammans med vår självutnämnde guide och hans kompis när det plötsligt kom en ung kille emot oss. På bröstet på hans T-shirt stod det Vätternrundan och på ryggen, ”Vi ses i Motala”. Vi tittade förvirrat på varandra och skrattade lite. Hur i hela friden hamnade den här?!? Det hela blev ännu mer komiskt när det idag dök upp en kille på jobbet med exakt likadan tröja... Hur många vätternrundan-tröjor har Sverige skickat till den här staden och hur stor är chansen att vi ska se två av dem två dar i rad?
I torsdags kväll råkade vi hamna på en baul konsert tillsammans med ett gäng från den svenska ambassaden. Konserten var speciellt anordnad för oss och tog plats på någons tak långt in bland gränderna i Dhaka. När vi kom dit blev vi som vita placerade på första parkett och det hela inleddes med att en barnteater sjöng ett par sånger och spelade ett drama. Efter det tog ett antal baul musiker och sångare över. (Baul är folkmusik typisk för Bangladesh och jag tror Helena lägger upp ett smakprov på sin blogg i morgon) De skakade loss ordentligt och bjöd in publiken att vara med och dansa. Det bjöds på Bengaliska små plockrätter och vi fick blomkransar runt halsen. Kändes lite som Hawaii. Fram emot natten visade det sig att de även bjudit in en DJ som spelade hiphop-musik för att underhålla sina utländska gäster. Vi var nog inte hemma och i säng förrän två, halv tre vilket är den senaste kvällen hittills här borta.
Igår spenderade vi förmiddagen vid poolen på Nordic club, en vila vi var väl värda efter en hård arbetsvecka. Där ifrån tog vi, tillsammans med Kristin (praktikant på svenska ambassaden) och hennes två kompisar en MYCKET LITEN taxi till botaniska trädgården. Det var en lång, trång och svettig resa men det var skönt att vandra runt bland träden där ute och njuta av lugn och ro. Jag skulle väl inte vilja påstå att trädgården skulle kunna mäta sig med botansika hemma precis, men den var i alla fall grön och lummig. På marken sprang det runt några djur som såg ut om en blandning mellan en ekorre och en iller och högt uppe i träden hängde massor med fladdermöss och sov. Vi promenerade utefter gångvägen tillsammans med vår självutnämnde guide och hans kompis när det plötsligt kom en ung kille emot oss. På bröstet på hans T-shirt stod det Vätternrundan och på ryggen, ”Vi ses i Motala”. Vi tittade förvirrat på varandra och skrattade lite. Hur i hela friden hamnade den här?!? Det hela blev ännu mer komiskt när det idag dök upp en kille på jobbet med exakt likadan tröja... Hur många vätternrundan-tröjor har Sverige skickat till den här staden och hur stor är chansen att vi ska se två av dem två dar i rad?
Sex personer i en vääldigt liten bil = trångt och mysigt
Fladdermöss och åter fladdermöss 
En kvinna som samlade pinnar i parken 
Stadens skrammel och buller kändes avlägset inne i parkenPå kvällen igår gick vi tillsammans med samma tjejer som var med i botaniska till en indisk restaurang. Det var en riktigt fin restaurang och i bengaliska mått mätt var det ganska dyrt ändå, men egentligen var maten billigare än en lunchlåda i kårhuset. För att sätta det i bangla perspektiv kan jag säga att jag för samma pris äter lunch på jobbet i 8 dagar.
Så fort gick den endagshelgen och idag var det tillbaka på kontoret för de sista förberedelserna innan båten avgår mot Europa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar