En vecka till

Ja, då var det kanske dags att skriva något här igen. Nu börjar livet i Bangladesh bli ordentlig vardag och ibland är det nästan svårt att skilja dagarna från varandra. Vi börjar inse att det inte är så lång tid kvar nu och därför blir schemat ganska välfyllt med saker vi vill hinna med att se och göra.

Veckan på jobbet har varit väldigt intensiv, mycket prövande för tålamodet och gett oss ett antal problem att lösa omgående. Tjejen som är ansvarig för planeringen av utställningen och som är vår handledare åkte till USA i söndags. Dit tog hon med sig ganska stor del av den övergripande kontrollen för vad som ska göras och vem som gör vad. På ett möte i måndags skulle vi försöka lösa det lilla bekymret med att lyckas få in alla saker i den fjuttiga lilla containaern soms ka till Luxemburg. Jag tror fortfarande ingen har någon som helts aning om hur allt ska få plats, istället slutade mötet med att jag och Helena insåg att saker som var planerade att skickas senare inte kommer kunna skickas senare på grund av att de är förstora. Därför blev det genast väldigt bråda dagar för oss vad gäller att producera planscher och kartor så att de kunde skickas nu. När vi då satte oss ner och började fundera kom vi fram till att underlaget till den största kartan har vi inte fått än. Det beställde vi från det nationella centret för geografisk information för undefär två veckor sedan och sedan skulle vår handledare (som nu är i USA på semester) bara bekräfta priset på den. Detta hade hon tydligen inte gjort innan hon åkte vilket betyder att vi inte kommer få någon karta förrän om typ två veckor... Ett smärre kaos är en bra beskrivning på hur organisationens planeringsarbete ser ut, men jag har bestämt mig för att ta sakern med ro. Eftersom problemen ligger på så måna andra ställen kan jag ändå inte göra så mycket åt saken ioch därför verkar det onödigt att slösa energi på att bli irriterad.

Igår spenderade vi dagen ute på organisationenes varv (läs: ett litet ställe vid floden där de bygger träbåtar och experimenterar lite med att bygga Bangladeshiska båtar i glasfirber.) i Savar, en liten bit utanför staden. Jag och Helena var där för att sortera och märka upp alla saker som vi skulle skicka med till utställningen och för att klargöra några frågor angående ett par upphägningsanordningar som skulle byggas av snickarna där. Platsen vi floden är otroligt fin och igår kom det stora tuvor av vattenhyacinter och flöt förbi. De såg ut som små jättegröna öar som sakta seglade fram, påväg mot det öppna havet långt, långt borta. Det var hysteriskt varmt hela dagen igår, så att bara försöka tänka fick en att svettas något helt otroligt. Man hann knappt gå ur bilen utan att tunikan var helt genomblöt. Så när vi kom hem igårkväll rasade vi i säng med kombinerad vätskebrist och värmeslag.

Idag har vi varit på shoppingtur. Det finns så otroligt många tygaffärer här och både bomullstyger och sidentyger är jättebilliga! Än så länge har jag lyckats hålla mig till ett enda tyg, men det kommer bli mer innan resan bär av mot Sverige igen! På eftermiddagen åkte vi in till stan och gick på National museum. Vi var där en kort sväng när organisationen hade sin utställning där i mars, men då hann vi aldrig gå och titta på de andra delarna. Idag tog vi ett varv där och bättrade på allmänkunskapen och Bangladesh lite. En av dagens lärdommar är att bladen vi köpte på marknaden förra veckan kallas Indisk spenat. En annan att pytonormar kan bli 6 meter långa. Kanske inte den viktigaste kunskap man kan stoppa in i hjärnan, men det är sånt som fastnar i mitt huvud.

Imorgon ska vi på studiebesök i en skola. Det ska bli kul att se hur eleverna har det en vanlig skoldag. Eller nja, vanlig skoldag kommer vi nog inte få se någon, när det kommer vita gäster på besök har de nog planerat något alldeles extra skulle jag kunna tänka mig. Skolan vi ska besöka är en primary school (ungefär låg- och mellanstadie för den som inte vet) där en av släktingarna till vår Bengalilärare i Sverige jobbar. Hon har pratat om att vi ska komma och hälsa på ända sedan vi kom hit, så det börjar verkligen bli dags nu!

Jag har fått flera rapporeter om kallt väder i Sverige, så här kommer lite av vår värme (för just nu har vi för mycket av den varan här).

VÄRME TILL ALLA!!!