Bröllop och annat skoj!

Den enda helgdagen och början av den nya veckan har hållt hög galna saker nivå även den här gången. Till att börja med tog vi en ”burtaxi” (som man skulle kunna kalla dem) till tågstatione för att inhandla tågbiljetter. Vi kom in i en vänthall där ALLA skyltar var på bengali och det fanns typ 7 olika köer att välja på. Vi chansade och ställde oss i en kö var, så hade vi i alla fall dubbel chans på att befinna oss i rätt kö. Efter en stund förklarade någon att man som kvinna har rätt att gå före i kön, för att slippa stå och trängas med män. Vi tyckte detta kändes lite konstigt och stod kvar i köerna. När vi kom fram till luckan bad biljettförsäljaren oss att gå ut på perrongen och ta bakvägen in bakom luckan. Där hade de en kille som kunde översätta för oss eftersom den gamle skäggmurveln i luckan inte var så duktig på engelska. Där inne såg det ut som en mindre pappersinsamling så jag kan inte riktigt förstå att de hade någon som helst aning om var saker och ting fanns. Vi fick i alla fall våra biljetter tillslut till det enorma priset av 15 kr styck för en 6-7 timmars lång resa.
Efter detta åkte vi in till stans största marknad och kikade lite. Det sägs att det är hit man ska gå oavsett vad man behöver. De har allt, och jag tror verkligen det. Skulle det dock vara så att killen i just den lilla butiken du råkar fråga i inte har grejen så springer han snabbt iväg och hämtar efterfrågad vara i den butik den finns. Problemet med att åka hit var ju dock att det fanns en hel uppsjö av tygaffärer... jag har snart ingen aning om hur jag ska få med mig allt kul hem?!?
Efter att ha gjort av med lite pengar på marknaden åkte vi till arkitektkontoret för att prata lite med de som jobbar där. Vi satt en lång stund och tittade på projekt som de jobbat med och pratade om hur vi jobbar i Sverige jämfört med här och självklart ventilerades frågan; vad är arkitektur. Jag ska inte gå in på någon definition av det här för då kommer de flesta som läser den här bloggen stänga ner rutan. När vi var på kontoret råkade vi även nämna att vi tänkt åka till Bogra, en stad lite nordväst om Dhaka, och titta på gamla tempel var på de som har kontoret säger: då skulle vi kunna följa med, vi kan ta vår bil. Sedan gick de och hämtade en kollega som kom därifrån och hon erbjöd oss boende hemma hos sina föräldrar. Så enkelt var den resan fixad!

I lördags kom Lizette, den andra amerikanska läkaren som var här för tre veckor sedan, tillbaka från sjukhusbåten så på kvällen gick vi på italiensk restaurang och åt pizza. Den var faktikst riktigt god! På söndagen var hennes sista dag här i Bangladesh så vi passade på att äta middag tillsammans en gång till innan hon satte sig på planet till New York.

I måndags när vi satt på jobbet ringde kvinnan från arkitektkontoret oss och undrade om vi ville förja med på bröllop på tisdag kväll. Vi fick alltså ett dygns förvarning om att vi skulle på bengalisk vigsel. Riktigt spännande, men vad tar man på sig då? Skräddartiden var inte inbokad förrän dagen efter (dvs igår, samma dag som bröllopet) så det var bara att se till att salwar kameezen var tvättad och hyfsat slät.

Så igår kväll var vi alltså på vårt första bengaliska bröllop. Det var ett arrangerat äktenskap och brudparet hade tydligen träffats två eller tre gånger innan cermonierna började. Det vi var på igår var den sista ”officiella” cermonin av fyra och snacka om STORT bröllop!
Till att börja med höll vi på att missa hela grejern eftersom festen hölls inne på militärområdet blev vi som utlänningar inte insläpta och att fixa tillstånd skulle tydligen ta ett par dagar. Vi stod och käbblade med vakten i säkert en kvart eller mer, tillslut gav vi uppoch åkte till en annan grind och där visade det sig inte sitta någon vakt alls. Vi kom in! Utanför festlokalen såg det ut som ett nöjesfält ungefär. En tradition här är att sätta upp belysning när det är bröllop, ungefär som vi sätter upp julbelysning fast mycket mer! Inomhus var det dukat till middag och jag skulle tro att halva stan var bjudna. Det var MINST 600 gäster där men jag skulle inte bli förvånad om det var över tusen. Bruden och brudgummen satt uppe på en scen och det såg egentligen ut som de hade ganska tråkigt. Hela alltet var lite kaosartat och själva cermonin pågick samtidigt som de serverade mat till den första omgången gäster (fanns bara bord för runt 300). Vi hamnade i andra sittningen och fick sätta oss typ en timma senare. Vi åt så vi höll på att spricka av olika kött, ris, grönskaer och bröd. Det hela avslutades med en efterrätt som är typisk för Bangladesh, ungefär som väldigt söt risgrynsgröt. En närmre redogörelse för bröllopet får komma senare, nu måste jag tvätta klart och packa för vår resa.
Här kommer i alla fall två bilder:

Brudparet framme på scenen

En LITEN del av belysningen utanför lokalen.

Imorgon ska vi ta tåget ner till Chittagong, i landets sydöstra del. Där ska vi bli rundvisade av vår bengalilärares bror ett par dagar och sedan ska vi åka vidare ner till Cox’s bazar, världens längsat sandstrand och Bangladesh enda eco-resort. Vi ska ha semester!!!

Ha det så bra, så hörs vi när jag kommer tillbaka till Dhaka!