I Bangladesh händer det galna grejer nästan jämt...

I förrgår kom grabbgänget i support staffen (springpojkarna) på kontoret och frågade om jag och Helena ville vara med och äta middag med dem på kvällen. Det tyckte vi läte mycket trevligt! De lagade mat Bengali style så vi tänkte att vi måste bidra med något också. Vi har ju inte sådär jättemycket köksredskap att tillgå, men vi har en micro och i den kan mna baka kladdkaka. Detta blev mycket uppskattat, killarna studerade noggrannt varje rörelse vi gjorde och nu sprider sig receptet över landet.

Igår var dagen då containern till Luxemburg skulle ha åkt. Vi har skickat ut alla saker vi är ansvariga för till varvet där de ska packas in i containern, men i detta under av organisation som vi befinner oss i har någon helt enkelt glömt att boka en container. Är vi förvånade... svar nej! Förhoppningsvis lyckas de få tag på en och kan skicka grejerna nästa vecka, vilket är ganska sent eftersom det tar 45 dagar för den att komma fram.

På eftermiddagen igår åkte jag och Helena till kontoret där de skulle tillverka våra kartor för utställningen. Det har varit en hel del trubbel kring dessa bilder, men vi lyckades i alla fall få med oss en skiva med bilderna på därifrån igår. Nu hoppas vi bara att de fungerar när vi öppnar dem på datorn i morgon.

Efter det besöket gick vi till en närbelägen marknad, som är mycket större än den vi har runt knuten. Vi tänkte mest kolla läget lite och se om vi kunde hitta någon rolig affär. Vi hittade ett par tygaffärer där vi köpte några roliga grejer. Plötsligt, när vi stod i den ena affären, kom en man fram och frågade var vi kom ifrån (vilket verkligen inte är ovanligt att någon gör) men när han hörde att vi var från Sverige började killen snacka svenska. Det var något otippat! Han bodde tydligen i Stockholm, eller hade bott där i fem år och var nu i Bangladesh, och jobbade på en indisk restaurang vid Medborgarplatsen. Vi pratade lite med honom och han introducerade någa vänner och bjöd in oss till sin brors kontor som låg tvårs över gången från tygaffären. Där inne ville de bjuda på whisky eller öl, vilket normalt sett är olagligt att dricka i det här landet, så vi tyckte det var lite märkligt. Vi tackade istället ja till en kopp te (inget ovanligt att folk i affärer bjuder på sånt) och satte oss inne i deras lilla kontor en stund. Efter ett tag där inne började vi inse att alkoholhaltiga drycker nog var deras bussiness. Folk kom in och köpte ett glas gin eller ett gals whisky, men för att få handla måste man ha ett speciellt tillstånd som upprättas av regeringen eller utländskt pass. Hur detta hänger ihop med förbudet att dricka alkoholhaltiga drycker har vi inte riktigt räknat ut än, men vi ska forska lite på det. Hea situationen var i vilket fall mcyekt komisk!

När vi skulle ta en rickshaw på väg hem fick vi en lite oväntad sightseeing i en del av Bharidhara som vi inte har sett innan. Killen körde en ganska lång omväg, vilket vi tror var för att undvika den värsta trafiken för han visste exakt vart vi skulle. Annars händer det ganska ofta att de säger att de vet vart man ska, men sedan cyklar åt helt fel håll. Det är tur att man oftast vet själv var man ska, åtminstonne ungefär...

Intresset var högt när kladdkakan snurrade i micron...


På marknaden säljer man allt. Just i denhär disken har man riktat in sig på fjärrkontroller till AC...

Eller fläktar och klockor...

eller grönsaker...

eller grytor...

Här har de lite av varje i matväg

Här säljs det ris och linser

och vissa små affärer blir man ju bara så glad när man går in i!

Idag regnar det ute... lite tråkigt, men ändå väldigt skönt för det blir inte riktigt lika varmt då. Själv sitter jag som vanligt på fredag morgnar vid frukostbordet och väntar på att Helena ska vakna samtidigt som jag blir uppäten av några envisa myggor. Den här helgen är det åter igen bara en ledig dag. Den ska vi spendera med ett fixa bilkjetter till vår semester nästa helg, kolla in stans största marknad och sedan åka till ett arkitektkontor på studiebesök.

Kram