Kulturkrock på hög nivå!

hej på er!
Nu är vi tillbaka på fastlandet, eller vi bor i alla fall där för tillfället. Vi bor på organisationens guest house i Gaibandha tillsammans med en läkare från New York och hennes tolk. Vi kom hit i lördags eftermiddag och då gick vi på en liten upptäcksfärd här i staden. Staden är ungefär så stor som Värnamo skulle jag gissa, men bebyggelsen är bara skjul och vi har sett ETT hus som är högre än två våningar. Igår besökte vi en privat skola och två statliga sjukhus. Det var helt galet att se vilken enorm skillnad det var på privat och statligt! I skolan så allt ganska bra ut (med Bengaliska mått mätt) medan sjukhusen var hur sunkiga som helst. Vi fick gå in på en barnavdelning på det ena sjukhuset där det låg treåringar med lunginflammation sida vid sida med barns om hade diarre och på en smutsig filt på golvet satt en ung tjej (kanske 15) med en liten liten baby. Barnet var en av två tvillinga som överlevt förlossningen dagen innnan. Det var fött 10 veckor förtidigt och var pyttelitet. Hur utsatt som helst där på golvet! De ville även ha in oss i förlossningssalen där det låg fem kvinnor som höll på att föda, men vi kände inte riktigt att vi kunde klampa in där! Sedan blev vi hembjudna på mat till en familj, jag har egentligen ingen aning om hur vi hamnade där, men de villa att Shanti (läkaren) skulle titta på deras barnbarn som tydligen hade feber.
Idag har vi varit tillbaka ute på en ö i floden. Meningen var att vi skulle besöka en så kallad sattelitklinik (en klinik som flyttar runt från dag till dag) där och tydligen sulle det komma någon donator dit också. Vi blev lite besvikna, för det hela var mest ett spel för gallerierna. Just idag hade de satt upp en "fejk" klinik bara för att visa donatorerna. Vi gjorde ett snabbt besök i en skola där och även på ett center för yrkesutbildning där de lär ut vävning och färgning. Det var riktigt roligt att se! Vi passade på att köpa varsin sjal där också.

De senaste dagarna har varit intensiva och vi har stött på diverse olika kulturkrockar. Att man inte kan språket gör också det hela mycket värre. Om folk står och skäller på varandra är det väldigt svårt att klara ut vilken nivå det ligger på när man inte förstår vad de säger eller kroppsspråket. Det verkar som det låter värrwe än vad det egentligen är, men det känns lite knepigt när tolken skäller ut han som servar oss här för maten (ibland å våra vägnar) och för att hans te inte är bra osv. Men vi andra håller inte riktigt med om det hela...

Jaja, vi hoppas på att morgondagen blir lite bättre. Han som är ansvarig här på lokalkontoret har sagt att han ska fixa så att jag och Helena får komma till en skola och kan ägna dagen åt att fota, vilket är det vi kom hit för. Ska försöka ladda upp vätskeförrådet också tills dess. Jag känner att det börjar ta slut, det blir inte bättre av att jag lyckats bli förkyld också.

Hoppas att allt är bra hemma i Sverige och att melodifestivalvinnaren är någon vi kan stå för... Jag har ju inte ens hört låten än!