En fullständig urladdning

Gäsp!

Just nu ligger jag på min säng och undrar hur i hela friden jag ska orka med tre intensiva veckor till i Bangladesh och sedan en resa genom halva Indien. De senaste dagarna har det hänt väldigt mycket och inget av det har haft med jobbet att göra.

I torsdags efter jobbet hängde vi med Nozomi, en intern från Australien som ska vara hos Friendship ett år, till Australiensiska klubben för att simma. Vi hann doppa oss och kanske simma hundra meter innan det började störtregna (störtregn här innebär att gator är översvämmade efter ett par minuter) och åska. Det var bara att samla ihop sina grejer och gå in och byta om igen så det blev inte mycket simmat. Istället åt vi mat och en riktigt god äppelpaj med vaniljglass. Detta äventyr ledde till att klockan blev halv elva innan vi var hemma och kunde börja packa för helgens äventyr.

Klockan fem på fredagsmorogonen ringde klockan och jag vill inte precis påstå att någon av oss hoppade ur sängen, men vi tog oss i alla fall upp. Klockan sex blev vi upphämtade av våra vänner på arkitektkontoret och efter att ha hämtat upp en av deras kollegor satte vi kurs mot Bogra (en stad nord väst om Dhaka). Efter ganska många timmar i ett ganska obekvämt baksäte kom vi äntligen fram. Vi installerade oss hemma hos kollegans föräldrar, där vi skulle sova över, och sedan åkte vi till en gammal stad som (enligt informationen på plats) byggdes ca 300 f. Kr. Av detta fanns mest stadsmuren kvar och ett lietet museum som visade ett antal utgrävad föremål.Eftre detta tog vi oss tillbaka till familjen där vi skulle bo och blev bjudna på lunch, Bengali style. Detta innebar ris, grönsaksröra, kyckling, fisk, kött och lite annat. Till efterrätt fick vi den typiska Bograyoghurten som var riktigt god därefter tog vi en tupplur. Efter någon timma blev vi väckta av familjens hemhjälp. Detta var en flicka, 8-9 år gammal, som arbetade hos dem för att tjäna ihop lite pengar. De klagade ganska mycket på det hon gjorde, hon fick sova på en smutsig matta på vardagsrumsgolvet och gick inte i skolan. Det var ganska svårt att se henne ena stunden hoppa runt och bete sig precis som en 8-åring ska och nästa stund bara ut disken och koka te.

På lördagen styrde vi resan mot lämningarna av ett stort Buddhistiskt kloster en bit väster om staden. Resan dit blev dock ganska fördröjd eftersom de vi åkte med stannade på sjutton ställen och handlade saker. Tillslut kom vi i alla fall fram till en riktigt häftig plats som står med på UNESCOs världsarvslista. Att se detta var definitivt värt timmarna i det obekväma baksätet. Hemresan blev dock en mardröm... Det tog oss lite över 8 timmar att åka de ca 25 milen på skumpig väg med galen trafik så när vi kom över bron som leder in till Dhaka jublade alla i bilen. När vi nådde vår ytterdörr hade klockan hunnit bli halv två på natten och vi stuoade i säng.

Igår firade vi Sveriges nationaldag med att åka båt på en flod inte så långt från där vi bor. Denna båttur hamnade vi på ganska oplanerat. Förra veckan skickade vi ett mail till killen som är ansvarig för urban miljö och klimatfrågor på Svenska ambassaden eftersom vi ville diskutera dessa frågor med honom. Han skulle åka tillbaka till Sverige väldigt snart och hade inte speciellt mycket tid att ses så han föreslog att vi följde med han och hans fru på en båttur och så kunde vi prata lite undertiden. Det hela blev mycket trevligt och vi slapp sitta inne på kontoret en fin dag. För att fira lite extra gick sedan jag och Helena till en fin indisk restaurang och åt ruskigt god mat som avslutning på eftermiddagen. Därefter rasade vi i säng igen.

Idag har vi varit tillbaka på kontoret och pysslat. Det är en hel del kvar att hinna färdigställa innan vi kan läman för Indien, men det ska nog gå bra!