ÄVENTYR I BANGLADESH: Äventyren rasar över oss...

Om jag försökte skrapa ihop det sista av äventyr i det här landet så kan man lugnt säga att jag hittade en rejäl dos gömd långt nere i de otillgängliga sydvästra delarna av Bangladesh!

Det hela började med en ganska kaotisk bokning av resan. Från början var det meningen att vi skulle vara fem stycke som åkte, men två hoppade av i sista sekunden. I onsdags morgon var det fortfarande lite oklart om vi skulle komma iväg, men tillslut hade vi bokat, betalat och köpt bussbiljetter. Bara packningen kvar...
Tidigt i torsdags morgon begav vi (jag, Helena och Nozomi) oss av till busshållplatsen där vi ksulle hoppa på. Bussresan blev lång och ganska chockartad vilket, med tanke på trafikesystemet här, var föga förvånande. Jag har liksom väntat på att något ska hända ända sedan jag kom hit och nu gjorde det så. Vår buss fick nämligen vattenplaning och var på våg ner i diket, men som tur var hade vi en bra chaufför som lyckades rädda situationen och vi kom fram till Khulna hela och välbehällna. Väl framme skulle vi spendera en natt hos en kontakt till en kollega. Denna kvinna visade sig vara ganska överbeskyddande och trodde nog att vi inte klarade av något alls själva. Hon hämtade oss vid bussen, satte mig och Nozomi på en rickshaw till sitt hus och tog Helena i handen och gick. Handen släppte hon inte på hela vägen de gick! På kvällen visade hon oss runt lite i staden och vi fick middag hemma hos henna. Tidigt nästa morgon följde hon med oss till det lilla gattet och såg noga till att vi kom på båten.

Båten vi åkte med var ganska stor och de enda passagerarna var vi tre, en kanadensare och två finnar. Hela fredagen tuffade båten fram på flodarm efetr flodarm genom en allt tätare mangroveskog medan vi låg på deck och solade, slappade, läste och njöt. I vattnet dök det ibland upp en och annan delfin och längs kanterna kunde man ana fåglar av olika storlek och färg i trädtopparna. Personalen på båten, hela nio personer (fler än passagerarna) såg till att vi hade det hur lyxigt som helst och vi blev serverade riktigt god mat av bengalisk typ med lite västerländska inslag. Efter mörkrets inbrott kastade vi ankare och slog oss till ro för natten.

Morgonen därpå blev vi väckta klockan halv sex för att ta en liten tur i en mindre träbåt och försöka komma lite närmre naturen och de eventuella djuren. Tyvärr öste regnet ner och det blev en ganska blöt resa men vi fick i alla fall se en stor ödla och massor av slamkrypare. Regnet fortsatte under förmiddagen och den planerade vandringen över grässlätten och genom n¨gra snår till Bengaliska viken och havet blev lite försenad. Tillslut gjorde det i alla fall nästan uppehåll och vi gav oss iland en bit bort. Här fick vi se en mångd olika fåglar, ett vildsvin, prickiga hjortar och tro det eller ej, en bengalisk tiger! Tigrarna är väldigt sällsynta här och det finns bara runt 300 stycken kvar. Vår guide hade jobbat i det här området i tre år och aldrig fått se någon tiger innan, men nu... Vi kom smygandes i en lång rad genom ett ganska snårigt parti när vakten som gick först helt plötsligt stannade, la ner sitt paraply på marken och tittade in i buskarna. Han lyfte sakta sitt gevär och viskade bagh (betyder tiger på bengali) bakåt till oss som stod närmast. Min hjärna registrerade ordet tiger, men jag trodde nog mest att han skojade först tills jag insåg att han faktiskt hade lyft geväret. Då steg pulsen ganska snabbt! Helt plötsligt hörde jag ett ordentligt morr och buskarna skakade till alldeles i närheten. Till skillnad från Helena och Chris (kanadensaren) som stod framför mig i ledet hann jag aldrig se djuret innan den tog ett stort språng och försvann, men att höra den var ganska respektingivande det också. Enligt vakten var det en riktigt stor tiger och den låg och gömde sig i gräset ungeför fyra meter från stigen. Hade han inte upptäkt den kunde den ha anfallit oss bakifrån. Med ganska hög puls tågade vi sedan ner till starnden och firade med ett dopp i Bengaliska viken.

Resten av dagen spenderade vi med att spana efter tigern igen och att göra ett besök i en del av mangroveskogen som blev ordentligt skadat under en förödande cyklon för några år sedan. I söndags morgon blev vi också väckta halv sex för ytterligare en morgontur i den lilla träbåten då vi fick se en riktigt grön orm hänga i ett träd ovanför vattnet. Tyvärr fick vi inte se några krokodiler eftersom det är sommar tycker de det är för varmt nu och håller sig under vattnet. Efter detta puttrade båten tillbaka genom skogen och vi fortsatte slappna av på deck.

Tillbaka i Khulna tog vi och finnarna in på ett fint hotell för att få en natts god sömn inför fortsatta äventyr tillsammans. I måndags tog vi en lokalbuss (utan något benutrymme alls!) till en mindre stad som heter Bagherat där vi tittade på ett antal fina moskéer. Bland annat en med 81 kupoler som bygdes någon gång på 1400-talet. Hela området med gamla moskéer är med på UNESCOs världsarvslista, precis som mangroveskogen, vilket betyder att vi nu har sett alla tre världsarven i Bangladesh. Utanför en av moskéerna hade de en damm där det sades finnas tre heliga krokodiler som fick regelbundna kycklingmiddagar. Vi kom alldeles lagom i tid för att kycklingen skulle serveras och på så sätt fick vi även se en krokodil. Det var verkligen ingen rolig syn eftersom den stackaren såg högst deprimerad ut och jag och Nozomi stod i bakgrunden och tyckte synd om hönan som blev halshuggen för att folk skulle få titta på krokodilen.

Efter det tog vi samma lokalbuss (råkade faktiskt hamna på exakt samma buss som innan) tillbaka till Khulna där vi åte en riktigt god middag och sedan somnade gott på hotellet. Gårdagen spenderade vi på en betydligt lyxigare buss på väg tillbaka till Dhaka. Efter äventyret på resan ner tog vi en av de finare bussarna hem och vi kom hem hela och välbehållna. Dagen avslutades med en glass på Mövenpick tillsammans med Nozomi.