Bilder och film!

Kitchuri (ris och linser) med chiliomelett till frukost. Kanske inte hur jag skulle startat dagen hemma...

Utsikten fran sjukhuset forra gangen vi var dar.



Utsikten fran samma plats senaste gangen... Vattnet har stigit med nastan 2 meter pa en manad. Med andra ord: det regnar i Himalaya



Glada barn som just slutat skolan for dagen.


En liten filmsnutt med stadsbilder som efterfragats. Innehaller bilder fran gatan utanfor vart fonster, rickshawturer genom bazaaren och genom diplomatomradet, avslutas med ovadret i tisdags. Lagg marke till sista sekunden... det var nara!

Lite av varje

I onsdags begav vi oss med buss och båt tillbaka upp till Chilmari i nordöstra delen av landet tillsammans med sex arkitektstudenter och två polacker (tveksamt om de två ens själva vet hur de hamande där) för att visa dem runt. Efter en heldag, typ 7-19, kom vi äntligen fram till sjukhusbåten EFH där vi skulle bo. Det var intressant att komma dit igen och se hur mycket och hur fort saker faktiskt ändrar sig där ute. Vattnet hade stigit nästan 2 meter sedan vi var där förra gången.
Vi spenderade två dagar ute på öarna och Helena och jag gjorde vårt yttersta för att få grabbarna att förstå hur man gör när man kommer i tid. Detta arbete visade sig igår ha betalat sig ganska bra, när alla kom i tid till vårt möte. Vi försöker nu sakta men säkert veva igång utställningsprojektet samtidigt som vi sköter vår ursprungliga uppgift. Just idag känns det ganska hopplöst att hinna klart med allt i tid, man jag hoppas att ljuset i tunneln visar sig när vi kommer igång på allvar.

När vi kom tillbaka till kontoret i söndags fick vi en mycket härlig överaskning! Det visade sig att vi hade fått en liten leverans från USA. Leveransen, eller snarare presenten, innehöll grovt bröd, två paket fullkornskex och en hallonmarmelad och kom från vär kära vän Shanti. Detta var något som hjälpte till att fylla på batterierna efter resan. Jag är ganska säker på att mackan jag åt till currysoppan den kvällen var den absolut bästa jag någonsin har ätit. Det var faktiskt tuggmotstånd i den! Det enda bröd som finns här är av typen ljusare än ljusaste formfranska, så förstå hur gott det var med fibrer!

Vädret här borta har börjat ändra sig lite nu. Tidigare har det varit soligt och fuktigt, men regnfritt. Den senaste 1,5 veckan har det fallit lite regn på nätterna men varit uppehåll under dagtid. En kväll på båten fick vi se vårt första åskväder lysa upp himlen. Det var riktigt häftigt! Molnen höll sig på lagom avstånd från oss och de flesta blixtarna höll sig inne i molnen, därför blev det inte heller något muller. Igår kväll fick vi däremot höra på muller. Jag gjorde mig redo för att springa en runda, tittade ut genom fönstret och såg att det blixtrade någonstans långt borta, tänkte att det inte var så farligt än och begav mig ner för trappan (vi bor på våning 3). När jag kom ut genom dörren möttes jag av ett dammoln och stark vind. Jag hann ett halv varv runt kvarteret innan det började droppa riktigt stora droppar men där fick jag vända tillbaka. Vilket var en väldans tur att jag gjorde för när jag kommit innanför dörren började det ÖSREGNA och åskan kom nrämre. Bilxtrarna lyste upp himlen väldigt vackert och tänk om man skulle kunna få med det på film... Jag gick ut på balkongen (som är ganska inbygd) och filmade en stund, så helt plötsligt hamnade jag MITT i ovädret. Jag har ingen större lust att fundera på vad som hade hänt om jag stått på en balkong på kontoret (50 meter längre ner på gatan) istället. Milt sagt kan man uttrycka det som att vi har varit strömlösa där hela dagen idag eftersom blixten slog ner i ledningsstolpen alldeles utanför. För att lugna alla som vid det här laget blivit ganska oroliga så har jag inga men alls av detta (kanske lite lomhörd)och ska hålla mig borta från balkongen vid nästa oväder. Även om jag inte gillar åska i vanliga fall så var det ganska häftigt att se på nära håll.

Igår kväll kom nästa amerikanska lärkare som ska vara här och göra ungefär samma sak som Shanti gjorde. Hon bor tillsammans med oss här på organisationens guest house den närmsta veckan. Vi har lovat att visa henne runt lite i staden eftersom vi ses som gamla i gemet här nu. Det ska bli kul att lära känna henne och snart kanske man har ökat på anlednigen till att åka till NY.

Hoppas att våren är i full gång hemma nu!
Kram

(Till alla som saknar mig något helt fantastiskt: vi har idag avverkat halva tiden i Bangladesh. Jag har inte bestämt än om jag ska fira eller sörja...)

Tillägg onsdag 28 april:
Eftersom ovädret orsakade vissa bekymmer med elen på kontoret så kunde jag inte publicera detta igår och kan därför göra ett litet tillägg om dagens övningar. Utan el fick vi inte speciellt mycket gjort på kontoret igår och därför gick vi idag dit med förhoppningen om att kunna ta ifatt lite, men ack så fel man kan ha!
Dagen skulle börjat med ett möte, men eftersom en av deltagarna kom en halvtimma sent till jobbet och BARA skulle kolla sin mail innan kom det inte igång. Lagom till att alla var redo för mötet gick barndlarmet och hela bunten fick springa ut på gatan. Det visade sig senare varit en mindre brasa på grund av något elfel i köket. Efetr detta luktade det pyton i hela lokalen så vi lyckades slutligen samla dem som skulle vara med på mötet och ta oss över till guest houset, där vi bor, för att ha mötet i vårt för utställningen tillfälliga kontor i hallen. Vi började mötet och det funkade bra i säkert 15 minuter sedan fastnade vissa av deltagarna i en låååång diskussion om saker som vi redan bestämt för en vecka sedan. Därefter blev vi nog avbrutna fyra fem gånger för, vad jag och Helena börjat kalla, mellanmöte. Mellanmöte är när någon av mötesdeltagarna mitt i en diskussion går iväg och börjar prata med någonannan en kvart för att sedan återvända till det möte man egentligen var på. Detta innebär att resterande mötesdeltagare snällt får sitta kvar och vänta. Tacka vet jag organiserade och effektiva Sverige om man vill ha någiot gjort. Det är ganska frustrerande att jobba mot en deadline när man får spendera mycket onödig tid med att bara vänta på folk... Ett test för tålamodet!

Utlovad film och bilder kommer imorgon, om det finns ström på kontoret.

Nu är det läggdags här, God natt!

Bengali-logik...

Enligt den första planen... eller, nej. Enligt den första plenen för det projekt vi nu är satta att göra (det ändras ju lite med jämna mellanrum) skulle vi spendera 9 timmar på buss och båt idag för att ta oss till Chilmari. Så blev det inte riktigt. Den äkta Bengali-logiken (som vi nu börjar vänja oss vid)slog till och planerna ändrades igår. Precis innan vi skulle gå hem från jobbet fick vi reda på att arkitekten som skulle arbeta tillsammans med oss i utställningsprojektet inte kan vara med, vilket betyder att jag och Helena blir helt ansvariga för den delen. Till vår hjälp hade de i alla fall fixat några (just då mycket oklart hur många) bengaliska arkitektstudenter som skulle hjälpa oss. Vi ojade oss lite och tänkte att ”det här kommer bli mycket jobb” men samtidigt känns det som en rolig utmaning och det är kul att de litar så mycket på oss och låter oss sköta det här. Eftersom vi nu blev helt ansvariga och vi fortfarande inte visste vilka studenter som skulle hjälpa till kunde vi ju naturligtvis inte åka iväg på studieresa idag utan detta sköts upp till på onsdag.

Idag har varit en dag av möten. Vi började med att gå igenom våra tankar om utställningen med vår handledare, sedan fick vi presentera de grundläggande idéerna för Runa (grundare av organisationen) och slutligen hade vi ett möte med de studenter, bara killar, som ska hjälpa till. Anledningen till att det bara är killar som ställer upp är att projektet innefattar en resa utanför staden, vilket flickorna inte tillåts göra utan sina föräldrar. (Tack, gode Gud att jag är född i Sverige!)
Detta betyder alltså att jag och Helena har sex bengaliska killar att ”bossa runt” (citat från vår handledare). Det intressanta här är även att VI ska guida dem runt i deras eget land. Vi ska ta med dem till en av sjukhusbåtarna vi besökt tidigare och visa dem de ekonomiska och geografiska utamningarna människorna lever med där och organisationens verksamhet.

Bengali-logiken för en osökt tillbaka till en frekvent återkommande fråga de senaste två månaderna: HUR HAMNADE JAG HÄR? Vi har ställt oss denna fråga otaliga gånger under tiden här nere eftersom man hela tiden hamnar i situationer man aldrig skulle kunna föreställa sig själv i. Det är lite det som är tjusningen och utmaningen i att vara här. Det är omöjligt att veta vad som väntar runt nästa gathörn och hur jag kommer att hantera det jag ställs inför. Helt enkelt ett väldigt bra sätt att testa sig själv och lära sig en massa nya saker!

Gott nytt år!

Ja, så här två dagar in på det nya året är det väl på tiden att jag önskar alla er där hemma ett gott nytt 1417! Vi firade nämligen den Bengaliska nyårsdagen här i onsdags med helgdag och stor fokfest på stan.

Men låt oss börja från början av veckan och se vad som faktiskt har hänt. Den här veckan började vi bygga på den första modellbåten vi ska göra innan vi åker här ifrån. Jag tror att den kommer att bli riktigt fin, om vi bara får tid till att göra den. Det är nämligen så att vi även lyckats bli lite huvudansvariga för en del av utställningen soms ka skickas till Luxemburg snart. Friendship samarbetar med ett arkitektkontor här i stan som skulle bygga någon modell och kolla lite på den del av utställningen som ska beskriva organisationens verksamhet och Helana och jag skulle sitta med som lite rådgivare med europeiskt perspektiv, men vi blir mer och mer delaktiga i hela planeringen. Så nästa vecka (på måndag eller tisdag) ska vi åka, tillsammans med den ansvariga arkitekten från kontoret och ett antal studenter, tillbaka till en av sjukhusbåtarna uppe i floden. Komiskt nog är det vårt ansvar att guida ett antal bangladeshier i deras eget land. I vilket fall ska det bli skönt att komma tillbaka ut på landsbygden, det är så vackert!

En kväll i början på veckan tog vi en shoppingtur för att införskaffa nya kläder till nyårsfesten. Alla har vitt och rött på sig denna dag och ingen av oss kunde uppbringa ens ett par strumpor i rött. Därför tog vi en tur till ett shoppingcentrum för att spana in läget. Att hitta en snygg salwar kameze (egentligen ska man ha sari på sig, men den vet inte vi hur mna gör med) i dessa färger var en riktig utmaning, de flesta som vi hittade såg ut som gamla julgardiner eller hade massor med plajetter och glitter. Inte så svenskt, helt enkelt. Tillslut lyckades vi i alla fall hitta var sin som vi kunde tänka oss bära.

Firande av nyårsdagen börjar redan kl 6.00 på morgonen och vi var inbjudna att följa med Sanjida och Tanzim under dagen. Eftersom vi skulle träffas hemma hos Sanjida och det tar oss ugefär en timma att ta oss dit bestämde vi oss för att börja lite senare. Vi skulle åka hemifrån kl 7 med en kille från kontoret, men på grund av trafikläget kom vi inte iväg förrän 8. Vi åt frukost hemma hos Sanjida innan vi drog iväg till Liberation War Museum för att lyssan på traditionella dikter och sånger och se traditionell dans.
Väl här lyckades vi, enligt vår handledare, även komma med på nationell tv. Vi jobbar hårt på att bli kändisar i det här landet. Efter invigningen av utställningen på National museum var vi med på bild i tidningen och vi tenderar fortfarande att dra till oss publik ute på stan.

Från muséet tog vi en tur genom universitetsområdet för att kolla in folksamlingen och känna på stämningen sedan gick vi till en litenmässa/marknade med hantverk av olika slag. Där mötte vi även upp en stund med en annan kille från kontoret och hans fru. Vi fortsatte vårt firande med ett litet snabbesök på organisationens egen utställning innan vi åkte på lunch hos Sanjidas moster och hennes man. De är båda två arkitekter och har ett kontor, inte så långt ifrån där vi bor. Vi kommer att gå tillbaka dit fler gången för att se hur de arbetar. Vi hade även MAXIMAL tur denna dag! Under vår vistelse här vill vi verkligen besöka parlamentsbyggnaden som är ritad av Louis Khan (för er som inte vet, så är han en väldigt känd arkitekt) men för att kunna komma in i byggnaden behöver man tillstånd av någon som jobbar där, vilket inte är så lätt att få. Men, när vi satt på arkitektkontoret i onsdags visade det sig att de just skulle få besök av en kvinna som: 1 är utbildad arkitekt och 2 är parlamentsledarmot. Så när hon kom förbi hälsade vi så snällt på henna och frågade om hon kunde ge oss tillstånd, vilket hon lovade att fixa! Till vår stora glädje erbjöd sig mostern att förlja med som vår guide. Ibland ska man ha lite tur!

I går skulle vi åka in till stan för att inhandla mer modellmaterial till båtarna, därför hade vi bokat kontorets bil från kl. 10, men tidsplaneringen i det här landet kan gå en lite på nerverna ibland och vi kom iväg runt klockan 12... Marknaden dit vi åkte var gigantisk och det fanns allt man kan tänka sig (ur ett Bangladeshiskt perspektiv i alla fall) men eftersom vi kom iväg så sent hade vi inte så mycket tid att avndra runt där. Efter marknaden gjorde vi ett besök på det andra arkitektkontoret för veckan. Vi skulle på ett möte med arkitekten vi ska samarbeta med och ficka samtidigt kolla in deras kontor.

Idag är det fredag, igen, och vi ska passa på att njuta av ledigheten som den här gången vara i hela två dagar! Jag tror jag ska inleda helgen med att tvätta... 42 grader och 67% luftfuktighet gör att kläderna man har på sig är blöta av svett efter en halvtimma utomhus.

Än en gång, Gott nytt år!

Morgon i Dhaka

Klockan är lite över nio här, det är mulet utanför fönstret och på gatan nedanför väsnas trafiken inte riktigt lika mycket som vanligt. Det är fredag morgon och det är HELGDAG! Helena ligger fortfarande i sängen och sover så jag har smugit mig ut och sitter i matsalen med fläkten surrande alldeles ovanför huvudet. Det här är en dag som vi ska njuta av! Bortsett från vår lilla resa förra veckan, som inte precis var utvilande, har vi bara haft 5 hela lediga dagar sedan vi kom hit. Allt har flutit på väldigt fort hela tiden och med tanke på att varannan helg bara har en ledig dag, som den här till exempel, ska vi njuta extra mycket idag. Frukosten ska piffas upp med solmogen annanas, den är så söt att man kan känna doften av den på flera meters avstånd och smakar helt obeskrivligt gott! Efter det ska vi bege oss till Nordic club för att sola och simma. De har en liten, men ändå, en pool där det är tillåtet att bara ha badkläder på sig. Annars gäller full påklädnad här när man är på badplatser, speciellt för kvinnor. Som de vattendjur vi är bägge två ska vi även passa på att simma och få lite motion i den lilla bassängen. Träning är inte heller helt lätt här borta. Vi har en park i närheten dit man skulle kunna gå och springa på kvällen, när det inte är riktigt lika varmt längre, men även där är det inga bara knän och axlar som gäller. Svettigt! Parken är inte heller så stor så man tröttnar ganska snabbt på det där 500-metersvarvet.

Det har redan gått en vecka sedan vi kom tillbaka från Sylhet och jag får fundera på vad vi gjort sedan dess. Jag tror man skulle kunna se det som att vi börjar få någonslags vardag här i Dhaka. Vi har i vilket fall varit på kontoret varje dag den här veckan. Där har vi nu lyckats styra upp våra arbetsppgifter lite, så läget är inte riktigt lika förvirrat längre. Under den gångna veckan har vi jobbat med att göra CAD-ritningar (datorritade ritningar för er som inte är insatta) av de bägge sjukhusbåtarna som vi besökte i Gaibandha och Chilmari. Det har varit en utmaning att få till detta eftersom underlaget vi fått av organisationen inte har varit uppdaterat och många ändringar av båtarna gjorts sedan de ritades. Det mesta börjar i alla fall arta sig nu och imorgon ska vi börja bygga modell av den ena båten.

På kvällarna här hinner man inte så mycket mer än att gå till marknaden och laga mat. Eftersom det är varmt och vi inte har så stora möjligheter till förvaring av matvaror går vi ganska ofta till marknaden efter jobbet. Ska vi bara köpa basvaror som frukt, grönsaker, bröd och ägg så finns det en lokal marknad 200 meter bort, men vill man köpa andra saker får man ta en rickshaw (cykletaxi) för en 2-3 kronor ett par kilometer bort. Där finns det större marknader och några vanliga mataffärer, som vi är vana vid i Sverige.
Den här veckan har vi dock gjort två lite större äventyr efter arbetsdagarna. I tisdags tog vi en långpromenad ner till cirkel ett och cirkel två, som de små centrumen här i närheten kallas. Vi var på jakt efter en bokaffär där vi kunde köpa en guidebok över Indien så vi kan börja planera vår lilla semester där. Vi stannade även till vid en av de större markanderna och köpte lite grönsaker och grejer. I onsdags gick vi på bio tillsammans med Tanzim (släkting till vår Bengalilärare i Sverige), Sanjida (tolken) och en av hennes vänner. Vi såg en film från Dollywood (filmindustrin i Bangladesh, som är ganska stor) vilket gjorde att vi var lite oroliga för hur mycket vi skulle förstå. Det gick trots allt förvånansvärt bra att hänga med på de lösryckta bengaliska fraser och ord vi kan. De hade även random subtitles på engelska. Ja, de var verkligen random! En halv mening här och en halv mening där. Historien i filem, var som oftast i filmer här, en kärlekshistoria. Den handlade om en rik kille som blev kär i en jättefattig flicka och de bekymmer som uppstod då. De beskrev den Bangladeshiska kulturen och miljön på ett mycket bra sätt och jag kände igen mig i mycket redan efter lite mer än en månad här.

Nej, nu ska jag fixa frukost och sedan väcka Helena.
Ha en riktigt bra sista dag på veckan och kommande helg allihopa!

äntligen bilder!

Nu kommer en liten uppdatering med bilder, äntligen!

För alla lastbilschaufförer, det är såhär bilen ska se ut!












Cykeln är bra till det mesta, anväds ofta som transportmedel, inte bara för människor.












även båten fungerar bra för transport av olika saker.












livet ute på öarna var härligt! här är en vy från stranden vid en av sjukhusbåtarna.

















Det här är utsikten från vår balkong i Gaibandha. Palmer med kokosnötter i!












Landskapet här är öppet och stora delar består av risfält.













Mera ris, bilden är tagen från tåget på väg upp till Sylhet.











Teodlingarna vi cyklade igenom var böljande och gröna. De som arbetade där tjänade 48 thaka (knappt 5 kr) för att handplocka te 8 timmar.











Vi drack te i fem lager, man kunde faktiskt dricka ett lager i taget! Man fick lite dåligt samvete när vi betalade 50 thaka, alltså mer än en teplockares dagslön, för ett glas och tyckte det var billigt.










Shanti på djungelpromenad i Lowachara nationalpark.


















Palmer från nationalparken.



















Finn tre Gibbonapor!

Här följer ett litet filmklipp från resan till Sylhet. Ursäkta den taskiga inspelningen och klippningen, men jag hoppas det ger en liten bild av en annan verklighet.

I’m married, I’m a vegetarian and yes, I DO have a guide!

Den här veckan var planerad som en liten minisemester tillsammans med Shanti och Sanjida. Vi hade bestämt att vi skulle åka tillsammans upp till Sylhet, som ligger i nordvästra delen av landet. Men som vi börjar lära oss nu så går saker i det här landet sällan som man har tänkt sig. Sanjida, som skulle förlja med som vän och reseguide, kunde helt plötsligt inte följa med så det blev två svenskar och en amerikan som gav sig iväg på äventyr. Äventyr är definitivt rätta namnet eftersom ingen av oss är speciellt duktig på bengali, de flesta inhemska pratar dålig engelska och vi hade inte precis någon förplanerad resrutt med bokningar och grejer.

I vilket fall så hoppade vi på ett tåg och efter en sju timmar lång resa hade vi tagit oss de ungefärliga 25-30 milen upp till Sylhet. Där börjqade vi med att tappa bort Shantis mobiltelefon redan på stationen, sedan tog vi en CNG (minitaxi) till ett av de sunkigaste hotell någon av oss bott på och spenderade natten där. Följande dag började med en frukost för tre personer på en liten restaurang till det hutlösa priset av 79 taka (motsvarande 7,90 kr). Vi tittade på ett ganska känt tempel i staden och blev förförljda av några barn som tiggde pengar. Det känns riktigt svårt att avfärda alla de människor som tigger pengar här, för man vet att man har så mycket mer än dem, men man kan inte ge alla och satt i relation till var saker kostar så är jag väl inte stenrik i Sverige heller.

Efter en promenad runt staden blev det en riktigt skumpig busstur på ungefär två timmar till Srimangal. Detta är en liten stad i hjärtat av tedistriktet här. Vi bosatte oss på BTRI (Bangladesh The Research Institute) vilket var ett mycket fint och lugnt ställe som uppskattades av oss alla tre. Vi blev runtvisade i närområdet av en kille omnämnd i Lonely Planet-boken och dagen eftre hyrde vi cyklar av honom. Kankse inte de häftigaste och nyaste cyklarna precis, men vi lyckades ta oss en ganska bra bit på dem. Vi cyklade genom djungel, stora teodlingar och fruktodlingar för annanas, lime, jackfrukt och bananer. Utmed vägen hittade vi även gummiträd och så stannade vi vid ett litet skjul och drack te. Te kännt från området för att de serverar fem olika smaker i fem lager i samma glas. Häftigt!

Eftersom vi bodde väldigt nära en nationalpark passade vi på att ta en promenad genom djungeln. Vi stötte på ett antal riktigt giftiga spindlar, jättestora myror, en mängd fantastiska fjärilar, ödlor och andra småkryp. Vi hade även turen att få se apor svinga sig bland grenarna. Jag som tycker att ormar är ett av de mest otrevliga djur som finns på denna jord spenderade ganska stor del av tiden med att vara nervös för att jag skulle springa på en sådan, men vi klarade oss ganska bra... tills vi nästan var tillbaka ute på huvudstigen och jag började slappna av lite. Då hördes ett prassel alldeles bredvid stigen och en illgrön meterlång sak kom ringlande. USCH! Det sades även att det skulle finnas pytonormar, men dem lyckades vi som tur var undvika.

Som vit är man ganska uttittad redan från början i det här landet, men tre tjejer som är ute och reser ensamma är ännu mer ovanligt. Jag vet inte hur många gånger under resan (och innan också) vi blev utfrågade om eventuella makar, resesällskap av manlig karaktär, ursprung och annat och alla våra svar mottogs med ojanden och påpekanden om att vi som kvinnor inte kan åka runt själva. Tillslut trötnade vi på detta och meningen ”Jag är gift, jag är vegetarian (det går nästan inte äta någon annan mat från restauranger) och ja, jag HAR en guide!” har liksom fått följa med som ett litet ledord under resans gång.

Nu är vi tillbaka i huvudstaden igen och har idag försökt fira lite påsk så gott vi har kunnat. Vi började med frukost på Nordic Club, en riktig frukost i Svenska mått mätt, sedan tog vi en liten shoppingtur och åt choklad. På vägen hem stannade vi vid en internationell mataffär och till vår mycket stora glädje hittade vi philadelphiaost där. Den var SVINDYR, men när man bara har ätit marmelad eller bananer på mackorna en månad var det värt varenda en av den 45 kronorna!
Vi har även vinkat av Shanti idag eftersom hon flyger hem till NY nu. Imorgon är det ny arbetsvecka och tillbaka till kontoret, vilket känns konstigt när man vet att det är helg hemma i Sverige.