Jag vill inte vara fotomodell!

Efter att nu ha gjort en fjärdedel av vår tid i Bangladesh har man börjat förstå hur kungen har det. Att folken som bor ute på öarna där vi var förra veckan inte har sett så många vita människor är väl kanske inte så konstigt, men att folk i huvudstaden tycker att vi är så otroligt exotiska här känns lite konstigt. Vart vi än rör oss ute på mårknaden eller till och med i trappuppgången så vänder sig många om och tittar en gång extra. På gatorn är det många som tar uoo sin mobiltelefon för att filma eller ta bilder på oss. Detta börjar man nästan vänja sig vi lite nu. Dett är bara att spela med och vinka, så blir de ännu gladare. Det mest extrema hände oss i fredags. Det var Independence day här och massor av folk på stan. Jag, Helena, Shanti, Sanjida och en av hennes kompisar var runt på olika ställen på stan och kollade in firandet. När vi ändå var i närheten passade vi även på att titta förbi ett mycket känt fort. Vi var trötte efter en lååång promenad och tänkte sätta oss och vila några minuter på den stora gräsmattan där. Jag vet inte ens om vi hann sätta oss ner innan vi hade en ring med MINST 50 personer runt oss på max 30 cm avstånd som fotar och filmar utan att fråga. En vakt kom till vår undsättning för att försöka jaga bort folk, men de flyttade sig typ en meter längre bort så tillslut gav vi upp och gick därifrån. Det är här man inser hur det känns att vara kung eller något i den stilen. Inget jag skulle vilja uppleva varje dag precis! GALET var odet!
Efter en månad börjar man även tröttna på riset... Jag trodde aldrig att en vanlig tråkig pasta med tomatsås kunde smaka så fantastikt som den gjorde ikväll trots en liten miss i kryddningen. Vi får ungefär samma mat till lunch varje dag här. Det är ris med någon grönsaksröra oftast bestående av potatis, lök, pumpa och så chili så klart. Chili har man i allt här! Det jag saknar mest av allt är nog en riktig ordentlig svensk frukost. Till detta sververas det ägg, fisk eller kyckling. Det är väldigt skönt att vi kan laga egen mat på kvällarna för annars hade vi fått samma sak då också. Nu blir det spenatsoppa, varma mackor eller wok och ganska ofta pannkakor istället.
Imorgon ska vi åka iväg på en liten minisemester, som utan att vi visste om det blev ett litet påsklov. Vi ska åka upp till tedistriktet i landets nordöstra del några dagar och utforska djungeln lite. Hälsa på aporna.

Och för alla er som undrar hur det gick med min mage så är den på betydligt bättre humör nu.

Återkommer med rapporter om vårt lilla äventyr så snart jag kan!